CHRISTER JÖNSSON
christer.jonsson@beQuoted.com

I Finland finns mycket guld. I Laiva planerar Nordic Mines att 2009 slå upp portarna till en ny guldgruva, som förväntas bli Nordens största. Fyra ton guld om året planeras att produceras. Under 2007 görs en genomförbarhetsstudie och 2008 kommer gruvan att börja anläggas.

Laiva är huvudprojekt för Nordic Mines
Nordic Mines beskriver sig som "ungt företag, men med omfattande erfarenhet". Det får man hålla med om, för styrelsen har varit med förr. Där sitter bland annat Kjell Moreberg och Christer Löfgren, som tidigare grundat guldbolagen Terra Mining och ScanMining.

Bakom planerna på att starta gruvprojektet i Laiva ligger framgångsrik prospektering. Som en följd av att Sverige och Finland var stängda marknader för utländska prospekteringsinvesteringar är länderna underexploaterade, jämfört med till exempel Kanada och Australien.

Den Fennoskandiska skölden, som sträcker sig genom Norge, Sverige och Finland, bedöms vara gynnsam för mineralprospektering. På sikt är avsikten att arbeta upp fler projekt, via egen prospektering.

Förutom Laiva har bolaget även potentiella fyndigheter av guld, zink eller platina på fem andra platser i Finland (tre) och Sverige (två), där undersökningstillstånd beviljats och prospektering inletts.

Tills vidare ligger dock fokus på att starta produktionen i Laiva.

- Vår avsikt är att när gruvan är färdig årligen producera cirka fyra ton guld. Därmed skulle gruvan, om den hade varit i produktion, ha varit den största guldproducenten i Norden, före Aitikgruvan (cirka tre ton guld), Svartliden (cirka ett och ett halvt ton guld) och Pahtavaara (drygt ett ton guld), berättar Michael Nilsson, vd för Nordic Mines.

Prospektering sker i flera steg
Allmänt sett kan prospektering ske baserat på två huvudtekniker, geokemiska respektive geofysiska.

Geokemiska metoder innebär att variationer i berggrundens kemiska sammansättning, vattendrag, morän, jord och växter utvärderas. Prov från morän och underliggande berggrund är vanligast.

Prov tas och därefter analyseras vilka grundämnen de innehåller. Om koncentrationen av intressanta grundämnen är hög är det en indikation på att man kan ha påträffat ett malmkritiskt område. Inlandsisens riktning ger indikationer för fortsatta undersökningar.

Geofysiska metoder bygger på att malm har annorlunda fysikaliska egenskaper. Genom att spåra skillnader i magnetism, elektrisk ledningsförmåga, specifik vikt, värmeledningsförmåga och (radioaktiv) strålning kan man få indikationer på var malm kan finnas.

Geofysiska undersökningar kan göras från marken eller med lågflygande flygplan.

Provborrningar för utvärdering
Efter att ha hittat intressanta områden görs provborrningar som utvärderas. Om dessa ger positiva resultat kan man gå vidare med kärnborrningar. Kärnborrningar görs för att för att fastställa fyndighetens storlek och halt.

Vid kärnborrning borras på djupet och därefter analyseras varje borrkärna, vilket dock är dyrt. Ska man göra kärnborrningar vill man vara hyggligt säker på att det verkligen är ekonomiskt brytvärd malm.

Efter positiva kärnborrningar friläggs berggrunden och man kan göra provbrytning av malm. Den analyseras genom testanrikning. Besked om vilken anrikningsprocess som är lämpligast (gravimetrisk anrikning, flotation eller lakning) kan då erhållas.

Egen kostnadseffektiv prospekteringsmetod
Nordic Mines har en egen prospekteringsmetod som beskrivs som snabb och kostnadseffektiv. Metoden är ett av skälen till att man under 2006 och 2007 kraftigt kunnat öka mängden malm i huvudprojektet Laiva (se beQuoted nyhetsbrev nr 13 2007).

- Vår metod utvecklades i början av 1980-talet och vi har döpt den till matrisprospektering. Den innebär att vi arbetar med direkta mätbara parametrar (indikationer på mineralisering), som via prover i ytan leder fram till spår på mineralisering, förklarar Michael Nilsson.

- Vi går alltså på kemiska data istället för antaganden utifrån geologiska idéer eller fysikaliska parametrar som magnetisering och liknande.

- Sammanfattat kan man säga att det är en systematisk kemisk prospekteringsteknik, först i två dimensioner och sedan i tre dimensioner, med successiv utvärdering av inkomna provdata i en databas.

Största fördelen med metoden är att mineraliseringar kan identifieras innan kärnborrningar inleds, och på så vis minimeras de totala kostnaderna för prospekteringen.

Utvinning av guldet via gravimetrisk anrikning eller lakning
Planen är sedan att via dagbrott bryta malm. Att kunna bryta via dagbrott innebär lägre kostnader än att behöva bryta via gruvschakt.

Malmen ska finfördelas genom malning, för att guldet ska kunna anrikas i ett första utvinningsteg. Gravimetrisk anrikning innebär att det malda stenmjölet blandas med vatten. 

- Vi maler malmen till fin guldhaltig sand, med en partikelstorlek på ungefär 80 mikrometer, berättar Michael Nilsson.

Därefter separeras guldet i centrifuger genom tyngdkraften.

I ett nästa steg kommer såväl den guldhaltiga sanden som avfallet att blandas med kemikalier för att guldet ska lösas ut i lösningen. Sedan separeras guldet från blandningen.

- Både den guldhaltiga sanden och avfallsanden lakas ur, men på lite olika sätt. Urlakningen är mer noggrann (och dyrare) för den guldhaltiga sanden, eftersom den naturligtvis innehåller mycket mera guld, fortsätter Michael Nilsson.

Totalt sett, inräknat gravimetrisk anrikning och lakning, räknar bolaget med en utvinningsgrad på 90 procent.

Det slutgiltiga steget för Nordic Mines, oavsett om guldet kommer från den gravimetriska anrikningen eller från lakningen, är att smälta guldet och göra så kallade dorétackor, en blandning av ej raffinerat guld, silver och koppar.

Slutliga raffineringen till guld med en renhetshalt på 99,99 procent görs sedan i smältverk, innan guldet säljs på världsmarknaden.

Genomförbarhetsstudie ska lägga grunden för banklån
Bolagets plan är att inom ett år göra en "bankable feasabilitystudie", det vill säga en detaljerad genomförbarhetsstudie. Avsikten är därtill att inom ett år få miljötillstånd och gruvrättighet beviljat för Laiva.

Under 2008 ska sedan beslut om investeringen i Laiva tas, vilket innebär investering i gruvanläggning samt att gruvans organisation byggs upp. Vid full drift kommer ett hundratal personer att få arbete i Laiva.

Beträffande genomförbarhetsstudien innebär ordet "bankable" att den ska kunna accepteras av banken för att ta upp lån för att finansiera anrikningsverket, samt övriga anläggningsinvesteringar inför produktionsstart.

Kostnaden för anrikningsverket och övriga investeringar uppskattas till 400 miljoner kronor. Anrikningsverket ska klara av att processa två miljoner ton malm om året, vilket totalt alltså ska ge fyra ton guld.

Med dagens pris per uns (ett uns är 31,1 gram) på 675 dollar motsvarar fyra ton guld en intäkt på ganska exakt 600 miljoner kronor om året. Det är alltså en rejäl gruva som är på gång. beQuoted ser fram emot att fortsätta följa arbetet fram till gruvstart.

CHRISTER JÖNSSON
christer.jonsson@beQuoted.com