Överklagande till regeringen

Ärende nr N2014/1145/FIN, Vilhelmina Mineral AB:s överklagande av Bergmäs- tarens beslut 2014-02-19 i ärende nr dnr BS 22-906-2011 respektive 22-907-2011 angående bolagets ansökan om bearbetningskoncession; utveckling av överklagande

 

Med åberopande av ingivet överklagande samt Näringsdepartementets beviljade anstånd med att utveckla detta får Vilhelmina Mineral AB ("Bolaget")   precisera yrkandet och utveckla grunderna för överklagandet enligt följande.

1. Yrkande
Vilhelmina Mineral yrkar att regeringen, med ändring av Bergmästarens beslut, beviljar Bolaget bearbetningskoncession enligt ansökan avseende fyndigheterna benämnda Stekenjokk K nr 1 och Levi K nr 1.

Vilhelmina Mineral hemställer vidare att regeringen meddelar följande villkor för bearbetningskoncessionen.

  1. Koncessionshavaren ska genomföra årliga samråd med Vilhelmina Södra och Voernese samebyar i syfte att klarlägga de åtgärder och resurser som erfordras för att motverka gruvverksamhetens störning på renskötseln.
  2. Koncessionshavaren ska verka för att minimera gruvverksamhetens negativa påverkan på renskötseln.
  3. Koncessionshavaren ska utreda förutsättningarna för gruvverksamheten genom att begränsa brytning, sprängning och transport under kritiska perioder för rennäringen.
  4. Koncessionshavaren ska utreda möjligheterna att i första hand begränsa ianspråktagande av nya arealer för deponi ovan jord genom att återfylla utbrutna gruvrum samt i andra hand förlägga anrikningsverksamhet och deponi på annan ort.

 

2. Introduktion till ärendet och överklagandet

2.1. Allmänt kring Stekenjokkprojektet

Ärendet gäller ansökan om bearbetningskoncession för återupptagande av drift av en underjordsgruva. Den tidigare verksamheten bedrevs till slutet av 1980-talet och efterbehandlingen pågick till mitten av 1990-talet. Idag finns sandmagasinet kvar samt ytor där tidigare anläggningar varit belägna och som ännu inte helt återvegeterats. Det finns således redan idag en påverkan på omkringliggande intressen. Med anledning härav är ianspråktagandet av ytterligare markyta ovan jord och intrånget i rennäringens nuvarande betesmarker och verksamhet begränsat. Prövningen av bearbetningskoncessionernas tillåtlighet måste ske utifrån dessa förutsättningar och ett återupptagande av gruvdriften tillåtas.

Vilhelmina Mineral arbetar sedan ett antal år tillbaka för ett återupptagande av gruvdriften vid Stekenjokk. Stekenjokk är beläget i Västerbottens län och berör Västerbottens och Jämtlands län. Projektet benämns nedan Stekenjokkprojektet.

Innan Vilhelmina Mineral övertog projektet drevs det av bolaget IGE Nordic AB. Arbetet och förberedelserna har bedrivits sedan 2005 och underlagsmaterialet är omfattande och gediget. Detta tillsammans med erfarenheter från den tidigare gruvdriften resulterar i ett osedvanligt gott kunskapsläge avseende potentiell miljöpåverkan, påverkan på andra intressen såsom rennäring m.m. Vidare har Lovisagruvan AB, som framgångsrikt driver en bly- och zinkgruva i Stråssa, engagerats finansiellt och managementmässigt i Vilhelmina Mineral. Lovisagruvan AB säljer sin malm till Boliden och har även etablerat ett samarbete med Boliden inom prospektering.

Fyndigheten vid Stekenjokk består av två malmkroppar benämnda Stekenjokk- respektive Levimalmen. Dessa malmer består av koppar, silver, zink, guld och bly. Sveriges Geologiska Undersökning ("SGU") har 2012 klassificerat fyndigheten som ett riksintresse avseende värdefulla ämnen och mineral. Området är även angett som ett riksintresse för rennäringen.

Gruvverksamhet vid Stekenjokk bedrevs mellan åren 1976 och 1988. Verksamhetsutövaren var Boliden Mineral AB som bedrev verksamheten på uppdrag av svenska staten.

2.2. Ärendets frågeställningar

Återupptagen gruvdrift vid Stekenjokk är ur en resurshushållningssynpunkt samt från ett miljöbalks- och ett samhällsekonomiskt perspektiv optimalt. Detta bland annat eftersom tidigare gruvanläggningar kan nyttjas och att det rör sig om underjordsbrytning, vilket innebär ett minimalt ianspråktagande av ytterligare mark ovan jord. Det är således utifrån det s.k. nollalternativet (dvs. i förhållande till den nuvarande situationen) en högst begränsad ytterligare påverkan på omkringliggande intressen under en i sammanhanget begränsad tid (uppskattningsvis kommer verksamheten att pågå mellan 10 till 15 år vid normal brytningstakt av i dag kända mineraliseringar).

Ytterligare omgivningspåverkan än den som finns från den äldre gruvverksamheten är idag således högst begränsad och kan minimeras ytterligare vid den fortsatta projekteringen och den prövning som ska följa enligt miljöbalken. Bolaget har emellertid redan i detta skede av processen (ansökan om bearbetningskoncession) lämnat ett detaljerat förslag på skyddsåtgärder gentemot rennäringen samt kompensation till respektive sameby. Påverkan på rennäringen kommer - enligt bland annat erfarenheter från förra driftperioden där antalet renar inte minskade och renskötseln delvis underlättades genom bättre väghållning - därmed inte att vara påtaglig. Bergmästaren har emellertid funnit att de två riksintressena är i konflikt med varandra, att påverkan är påtaglig från gruvverksamheten på rennäringen samt att rennäringsintresset ska ha företräde.1 Bolaget får i och med detta överklagande bestrida Bergmästarens bedömning enligt skäl som utvecklas nedan (se avsnitt 3 och 6).

1 Bergmästaren konstaterar att påverkan måste vara påtaglig utifrån bolagets föreslagna försiktighetsmått och förslag till kompensation till respektive sameby. Slutsatsen är svårförklarlig och strider mot den grundläggande tanken om att verksamheter ska samexistera i första hand och detta ska säkerställas genom att föreskriva försiktighetsmått m.m.

Vilhelmina Mineral vill i sammanhanget lyfta fram att ärendet även innefattar frågor av principiell natur. Detta för såväl gruvbranschen i stort som för andra energi-, exploateringsföretag m.m. i norra Sverige där potentiell konflikt kan uppstå med rennäringsintresset. Prövningen av ärendet kräver således noggranna överväganden, inte endast med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet utan även en bedömning av vilken effekt en acceptans av Bergmästarens beslut och resonemang skulle innebära i ett större sammanhang. De principiella frågor som Bolaget vill fästa uppmärksamheten på är följande.

  • Avvägning mellan två riksintressen, beaktande av kumulativa effekter m.m. - Bergmästarens bedömning innebär orimliga konsekvenser mot bakgrund av att avslaget skett av ett projekt med ett högst begränsat ianspråktagande av mark samt med hänvisning till generella kumulativa effekter på rennäringen i stort (såsom samhällsutvecklingen i stort med ny bebyggelse, den tidigare utbyggnaden av vattenkraften m.m.). Bedömningen riskerar att betydligt försvåra all exploatering i norra Sverige.
  • Bevisbörda - Bevisbördan för ett projekts påverkan på motstående intressen vilar på verksamhetsutövaren. Sökanden genomför normalt omfattande undersöknings- och utredningsarbete för att visa på ett projekts effekter varvid bördan vid något tillfälle måste övergå till myndigheter, sakägare m.fl. I nu aktuellt fall finns ett omfattande och gediget kunskapsunderlag vilket unikt nog även inkluderar erfarenheter från tidigare drift. Generella och övergripande påståenden om en potentiell negativ effekt som framförts av respektive länsstyrelse och som återupprepats av Bergmästaren ska inte kunna medföra ett underkännande av ett omfattande utredningsarbete.

 

  • Prövningsordningen mellan minerallagen och miljöbalken - Bergmästaren har angett att Bolagets förslag till kompensation och försiktighetsmått bevisar en påtaglig påverkan på rennäringen och därmed att den första förutsättningen är lagd för att underkänna ansökan. En sådan bedömning strider mot grunden i lagstiftningen där utgångspunkt är att mark- och vattenområden ska samutnyttjas och att man ska säkerställa detta genom att låta verksamheterna anpassa sig till varandra genom försiktighetsmått m.m. Dessutom fortsätter detaljprojekteringen inför miljöbalksprövningen och nya, mer detaljerade och för gruvverksamheten strängare villkor kan föreskrivas för att minimera en negativ påverkan.
  • Riksintressets omfattning - fråga är om rennäringen i stort eller enskilda samebyars näring (antal renar) är det som ska skyddas enligt riksintresseklassificeringen. Eftersom Bergmästaren tagit Bolagets förslag till skyddsåtgärder och kompensation till intäkt för att påtaglig påverkan kommer att ske anser Bergmästaren t.ex. att varje samebys renhjords nuvarande storlek är ett riksintresse, inte rennäringen i sig. Detta kan rimligen inte ha varit lagstiftarens tanke. Klart är att under tidigare drift av Stekenjokksgruvan rennäringen kunde bedrivas parallellt med gruvverksamheten.2

2 Enligt uppgift från Boliden befann sig renar invid gruvanläggningarna och enligt statistik minskade inte antalet renar under denna tid, snarare den motsatta situationen.

Ärendet innefattar som framgår ovan ett antal frågor av principiell natur samt därutöver de specifika avvägningarna av relevans i det enskilda ärendet. Vilhelmina Mineral har, liksom tidigare ägare av projektet, bedrivit ett omfattande och detaljerat arbete med biträde av bland annat välrenommerade teknik- och miljökonsulter. Med anledning härav kommer i stor utsträckning hänvisning att ske till tidigare upprättat och ingivet material.

Denna utveckling av överklagandet kommer att inledas med grunderna till stöd för överklagandet i avsnitt 3 och följas av en kortare beskrivning av projektet, dess historik m.m. i avsnitt 4. Därefter behandlas kortfattat Bergmästarens beslut i avsnitt 5. Från och med avsnitt 6 behandlas riksintresseavvägningen, föreslagna försiktighetsmått samt ytterligare förslag till möjliga anpassningar. En viktig del i detta avsnitt avser de sociala och samhällsekonomiska aspekterna av Stekenjokkprojektet varför Strömsund och Vilhelmina kommuns respektive yttrande m.m. kommer att beröras. Avslutningsvis sammanfattar Bolaget sin talan i avsnitt 7.

3. Grunder till stöd för överklagandet
Stekenjokkprojektet innebär inte, med de villkor och försiktighetsmått som Vilhelmina Mineral föreslagit, ett påtagligt försvårande av rennäringens bedrivande. Bearbetningskoncessionerna står därmed inte i konflikt med reglerna i 3 kap. 5 § andra stycket miljöbalken om skydd för riksintresset rennäring.

För det fall man finner att konflikt föreligger samt att gruvverksamheten påtagligt påverkar rennäringens bedrivande är avvägningen mellan riksintressena felaktig. Det är endast inom gruvområdet samt dess närhet som de båda riksintressena berör varandra, vilket utgör en högst begränsad yta (24 hektar i direkt ianspråktagande och cirka fyra till fem procent av närområdets betesareal under mest utsatt period - riksintresset för rennäringen (inklusive rennäringens kärn- och nyckelområden) omfattar betydligt större arealer än så inom aktuellt fjällområde. Men om påverkan ändå ska ställas mot riksintresset för rennäring inom hela fjällområdet - dvs. att man finner att rennäring och gruvverksamhet inte kan bedrivas samtidigt eller parallellt inom området på grund av gruvverksamhetens ianspråktagande av en i och för sig mycket begränsad yta direkt och indirekt - ska riksintresset för mineralutvinning enligt 3 kap. 7 § andra stycket miljöbalken ges företräde. Mineralutvinningen främjar vid en sammanvägning av ekologiska, sociala, kulturella och samhällsekonomiska aspekter bäst den långsiktiga hushållningen enligt 3 kap. 10 § miljöbalken.

 

Överklagandet i sin helhet bifogas.


Om Vilhelmina Mineral

Vilhelmina Mineral är ett bolag verksamt inom prospektering och gruvutveckling i Norden inom basmetaller, främst koppar och zink. Bolaget fokuserar i nuläget på det svenska projektet Stekenjokk och Levi samt det norska projektet Jomafältet.

Webbplats
www.vilhelminamineral.se
Bransch
Råvaror

Prenumerera

Få löpande information från Vilhelmina Mineral via e-post.